Svenska rederimärken
Swedish shipping company badges
Helbroderat och påkostat mössmärke för tredje styrman från AB Södra Sverige
Råwalls Rederier i enklare utförande
Rederi AB Drabant från Norrköping med redarens initial
Rexbolagets symbol - den karakteristiska kompassnålen
Svenska Lloyds malteserkors i emaljerat utförande
Sidan 2
Med rederiflaggan som förebild tillverkades därefter rederimärken, i första hand mössmärken, för fartygsbefälet. Man anlitade i allmänhet ett etablerat gulddrageri som på beställning tillverkade mössmärken eller så hade man, om rederiet var tillräckligt stort, anställda sömmerskor som sydde märken och andra uniformstillbehör för rederiet. Vid denna tid var mössmärkena i helbroderat utförande och kvaliteten kunde variera. Ofta var de påkostade, av hög kvalitet, och detta påverkade naturligtvis tillverkningskostnaden.
Det var heller inte ovanligt, om redaren var snål, och sådana fanns det gott om, att befälet på egen bekostnad lät något lämpligt gulddrageri eller uniformsskrädderi ta fram ett mössmärke efter en enkel skiss. Det är också tänkbart att man helt sonika tog med sig rederiflaggan, visade upp den och beställde en likadan, fast i mössmärkesformat. Uniformsskrädderierna var talrika vid denna tid och det fanns många att välja på.
Även svenska rederier lät tillverka helbroderade mössmärken, såväl i Sverige som i utlandet. Många privatstickade fann också sina mössor och en del av dem återfinns idag vanligen hos entusiasterna. Efterhand som handelstonnaget ökade såväl i storlek som till antal, ökade också efterfrågan på mössmärken. Ett helbroderat märke var ju gjort i ett enda stycke och kunde ju endast användas i ett och samma rederi. Anställning i ett annat rederi medförde följaktligen att ett nytt mössmärke skulle bäras. Det förra lämnades tillbaka vid anställningens upphörande eller behölls som personligt minne. I det senare fallet blev det dyrt för redaren när ett nytt märke måste sys upp vid varje nyanställning.
För att begränsa kostnaderna för mössmärken tillkom ett nytt slags mössmärke, som till sin utformning var neutralt - en "bullion" (för vilket ingen bra svensk översättning föreligger, men kokard i detta sammanhang är accepterat) med ett tomt centrum. I dess mitt kunde då en rederiflagga eller motsvarande, under förutsättning att den var gjord i metall, insättas eller tas bort allt efter önskemål. Detta medförde att samma kokard kunde användas många gånger oavsett rederiflagga. Själva rederiflaggan tillverkades nu i metall och emaljerades i en eller flera färger. Metoden innebar att själva rederiflaggan nu kunde produceras utan den fördyrande helbrodyren. Från att mössmärkena varit helbroderade övergick man nu successivt till emaljeringsmetodiken. Att emaljera rederiflaggor i stora upplagor var betydligt billigare än att fortsätta med helbrodyren. Den emaljerade varianten fick dock inte fullt genomslag förrän en tid in på 1900-talet. Ett rimligt antagande är att emaljeringsmetoden påbörjades runt år 1900.
Helbroderat och påkostat mössmärke från Sveabolaget
Ångbåts AB Bohuslänska Kusten från Uddevalla
Bror Carlströms rederier från Helsingborg
Mössmärke för fartygsbefälet på postångfartyget Öland
